Kroppsfixerad



Ja jag har kommit underfund med att jag nog är det, väldigt mycket. Eller kroppsfixerad kanske jag inte ska kalla det utan mer fixerad vid min vikt.
Har ju alltid varit pinnsmal och kunnat äta vad som helst utan att lägga på mig men nu har det vänt, vid 24 kom tydligen the turning point.
Har iaf gått upp ganska mycket i vikt och det är väl klädsamt då jag varit väldigt spinkig men nu är det så att allt har lagt sig på mina höfter och speciellt magen, inte kul. Kommer inte i några av mina gamla jeans.
Nåja, grejen jag ville komma till varför jag upptäckt hur fixerad jag är, är att jag varje dag, hela tiden, tänker på min mage och skäms och mår dåligt över hur fet jag har blivit. Och jag skojar inte, hela tiden tänker jag på det, är fruktansvärt jobbigt psykiskt och jag måste gå ner i vikt för att känna mig nöjd med mig själv, jag kan inte se ut så här, det går inte.
Så hårdträning får det bli för mig nu, bara att hoppas att jag tappar magen odch inte bara på andra ställen, magen är ju ett knepigt ställe att tappa fett...

Kalla mig larvig om ni vill, men jag trivs inte med min kropp och med mina mått mätt så är jag fet.


Kommentarer
Postat av: Evelina

Gumman, ja känner igen mig i allt de du skrev... de är inte kul att vara sådär fixerad som du å jag är! Ändå är vi ju inte tjocka, men de är hemskt när man inser att man gått upp FÖR mycke och fläsket sätter sig på ställen man inte alls vill ha det på. Om ändå allt hade satt sig i tuttarna istället!! =P Trösta dig med att du absolut inte ser ut att ha blivit större på något vis. Ja märker det inte ens. På mig märks det ju! För hela jag har ju svällt. Kram / din tjockis :)

2009-03-18 @ 00:51:47
URL: http://xevelinax.blogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Valfritt innehåll
RSS 2.0